Tobias har ju semester så idag packade vi ihop vår lilla familj och tog en utflykt till staden för lite shopping. Eller utflykt och utflykt, är ju bara en tiominuters bilväg, men det lät mysigare att säga så;)

Freja fick ett lektält som upskattas och leks en hel del i, det är ju jätte skoj att gömma sig och titta ut genom fönstren och dörren och säga tittut. Ska sy lite gosiga kuddar och fixa filtar att kunna ta in där när man vill mysa.

Sedan var vi in på sagopalatset, Freja fick springa omkring och leka och plocka med kläderna och sakerna så var ju tvungen att köpa med mig något blev två par byxor och ett par strumpor

Sedan fick ju jag en sak med, en tidig födelsedagspressent av Tobias:)

Med två degskålar, köttkvarn, två degkrokar och en visp, en blender och jag vet inte allt vad som ingick. Ska bli ett sant nöje att baka bröd ikväll:)

Nu sitter Freja och jag och mumsar melon och inväntar maten, ha ett underbat nu!

Det här med amning är ju trixigt för många, det är så heta diskutioner, folk går ut och gerilla ammar för att visa att det vist är ok att amma sitt 1-2 åriga ja till och med 7 åriga barn. Själv tror jag inte att detta hjälper, tror snarare att de ger tvärt emot efekten, folk blir avskräkta och rädda. Amning är inget onaturligt, alla ammar så länge de vill, hur de vill eller inte alls och vi måste respektera att alla är vi olika och har oliak åsikter. När vi kommit dit, när amningen får vara så naturlig som den faktiskt är, då kommer ingen reagera på ammande mammor.

För min egen del var det självklart att jag skulle amma mitt barn, vist pratade vi i familjegruppen och man vet ju att det kan bli problem med amningen men det var ingenting jag hakade upp mig på, jag skulle bara amma mitt barn, inga konstigheter alls.

Det gick faktiskt bra i början även fast Freja var trött och slö och man var tvungen och strycka henne på handen hela tiden så hon inte somnade. Efter en vecka av till matning + amning slet hon ut sonden och vi testade att köra på utan och det gick ju fint.

Sedan började hon piggna på sig min lilla skrutta, hon orkade säga ifrån och tala om att något var fel. Efter mycket om och men kom vi fram till att hon hade mjölkproteins allergi så det blev en helt mjölkfri kost för min del. Sedan bestämde hon sig för att mamma fick minsan stå och amma om jag ska vara nöjd och äta, sagt och gjort, jag stog upp och ammade henne, började vandra runt och vattna blommor och pilla bort gammla blomblad och lite sådana enkla små saker samtidigt. Då bestämde hon sig för att det var så hon ville ha det varje gång. Jag höll gott mod och fortsatte vandra runt med henne medans hon åt.

Det började bli kämpigt och påfrestande men värre skulle det bli. Efter en tid vet jag inte vad som var galet men antagligen var jag för stressad av hela situationen så mjölken ran inte lika fort som Freja önskade, detta visade hon genom att skrikandes och bökandes sträkte sig bakåt som en ostbåge och man fick riktigt kämpa i 10 minuter innan hon kom till ro och kunde äta, allt medans jag gick runt. Ja som jag kämpade med denna amning, jag skulle bara få det att fungera. Jag ringde många samtal till min mamma, hon jobbar för amningshjälpen och det var alltid så skönt att höra hennes lugnande röst när jag själv var i uplösningstillstånd. Hon fick mig att kämpa på, hon fick mig att tänka på stressen, att jag skulle ha i bakhuvudet att hon inte svälter sig själv, lämna över henne till pappan medans jag går utanför dörren och lugnar ner mig själv och komma tilbaka och försök igen med nya friska tag.

Sedan rätt som det var när Freja var 8 månader ganska exakt rättade detta till sig och jag fick oftare och oftare sitta ner medans hon åt, så en dag bestämde hon sig för att hon inte ville amma mer, hon fick gröt till frukost, jag försökte vid flera tilfällen efter det amma men icke, hon skakade på huvudet och knep ihop munnen som i protest. Hon väntade till lunch med att äta, fast mat då. Och hela min värld vändes lite upp och ner, som vi kämpat och till vilken nytta? hon var inte nöjd och jag var inte nöjd och så tog det slut när det började bli bra. Tankar som gjorde jag verkligen rätt med att kämpa så, varför gjorde jag inte livet enklare för min egen del och testade om ersättning eller flaskmatning med bröstmjölk var något för oss?

den här amningsprotesten varade bara i 2-3 veckor sedan kom hon och snuttade lite då och då igen, i början kändes det fel, jag kan ju inte ge henne bröstet efter att vi slutat. Sedan tänkte ja efter igen, nä de var ju Freja som slutat, jag ville ju fortsätta och nu vill hon börja igen och jag är ju den som gärna lyssnar till mitt barns behov och önskningar och försöker upfylla dem. Och idag kan jag stolt säga att denna amningskamp var värld att göra, idag har vi så mysiga amnings stunder även fast det inte är så ofta kanske varranan var tredje dag ( det kanske gör att man passar på att njuta och mysa mer)

Jag vet inte riktigt vad jag vill få fram av denna historia, men dela med mig, få någon att känna att den inte är ensam, ge någon en kick så den vågar kämpa på

Freja några timmar gammal, tar sina första mjölkdroppar