Blev inget inlägg igår, vi började dagen med ett förmiddagsbesök hemma hos min syster, barnen busade, dansade och lekte och delade majskrokar med varandra.Hem för att laga middag och sedan vidare hem till mina föräldrar och koka kaffe och göra min kära mor som låg med ryggskott sällskap.Sedan hem igen och natta Freja och testa köksmaskinen lite. Eftersom jag suttit hemma hos mamma och sagt att jag aldrig bakat macarons förut så blev det sådana. Riktigt lyckat för att vara första försöket, jag vet vad jag ska ändra på för att få dem perfekta. Lite mindre hål i spritspåsen och något mer finmalet mandelmjöl.Bilder kommer under dagen!

Nja, nu när Tobias har semester hela sommaren glömmer man bort vilken veckodag det är eller man sliter helt enkelt i det för det spelar ingen roll :-) Just nu sitter jag med en sovandes Freja i famnen och en snarkande sambo bredvid mig, när mina små sömntutor vaknar funderar jag på om vi ska åka iväg på marknad eller ströva runt i skogen en stund, vet inte vad jag är sugen på haha

Tobias har ju semester så idag packade vi ihop vår lilla familj och tog en utflykt till staden för lite shopping. Eller utflykt och utflykt, är ju bara en tiominuters bilväg, men det lät mysigare att säga så;)

Freja fick ett lektält som upskattas och leks en hel del i, det är ju jätte skoj att gömma sig och titta ut genom fönstren och dörren och säga tittut. Ska sy lite gosiga kuddar och fixa filtar att kunna ta in där när man vill mysa.

Sedan var vi in på sagopalatset, Freja fick springa omkring och leka och plocka med kläderna och sakerna så var ju tvungen att köpa med mig något blev två par byxor och ett par strumpor

Sedan fick ju jag en sak med, en tidig födelsedagspressent av Tobias:)

Med två degskålar, köttkvarn, två degkrokar och en visp, en blender och jag vet inte allt vad som ingick. Ska bli ett sant nöje att baka bröd ikväll:)

Nu sitter Freja och jag och mumsar melon och inväntar maten, ha ett underbat nu!

Det här med amning är ju trixigt för många, det är så heta diskutioner, folk går ut och gerilla ammar för att visa att det vist är ok att amma sitt 1-2 åriga ja till och med 7 åriga barn. Själv tror jag inte att detta hjälper, tror snarare att de ger tvärt emot efekten, folk blir avskräkta och rädda. Amning är inget onaturligt, alla ammar så länge de vill, hur de vill eller inte alls och vi måste respektera att alla är vi olika och har oliak åsikter. När vi kommit dit, när amningen får vara så naturlig som den faktiskt är, då kommer ingen reagera på ammande mammor.

För min egen del var det självklart att jag skulle amma mitt barn, vist pratade vi i familjegruppen och man vet ju att det kan bli problem med amningen men det var ingenting jag hakade upp mig på, jag skulle bara amma mitt barn, inga konstigheter alls.

Det gick faktiskt bra i början även fast Freja var trött och slö och man var tvungen och strycka henne på handen hela tiden så hon inte somnade. Efter en vecka av till matning + amning slet hon ut sonden och vi testade att köra på utan och det gick ju fint.

Sedan började hon piggna på sig min lilla skrutta, hon orkade säga ifrån och tala om att något var fel. Efter mycket om och men kom vi fram till att hon hade mjölkproteins allergi så det blev en helt mjölkfri kost för min del. Sedan bestämde hon sig för att mamma fick minsan stå och amma om jag ska vara nöjd och äta, sagt och gjort, jag stog upp och ammade henne, började vandra runt och vattna blommor och pilla bort gammla blomblad och lite sådana enkla små saker samtidigt. Då bestämde hon sig för att det var så hon ville ha det varje gång. Jag höll gott mod och fortsatte vandra runt med henne medans hon åt.

Det började bli kämpigt och påfrestande men värre skulle det bli. Efter en tid vet jag inte vad som var galet men antagligen var jag för stressad av hela situationen så mjölken ran inte lika fort som Freja önskade, detta visade hon genom att skrikandes och bökandes sträkte sig bakåt som en ostbåge och man fick riktigt kämpa i 10 minuter innan hon kom till ro och kunde äta, allt medans jag gick runt. Ja som jag kämpade med denna amning, jag skulle bara få det att fungera. Jag ringde många samtal till min mamma, hon jobbar för amningshjälpen och det var alltid så skönt att höra hennes lugnande röst när jag själv var i uplösningstillstånd. Hon fick mig att kämpa på, hon fick mig att tänka på stressen, att jag skulle ha i bakhuvudet att hon inte svälter sig själv, lämna över henne till pappan medans jag går utanför dörren och lugnar ner mig själv och komma tilbaka och försök igen med nya friska tag.

Sedan rätt som det var när Freja var 8 månader ganska exakt rättade detta till sig och jag fick oftare och oftare sitta ner medans hon åt, så en dag bestämde hon sig för att hon inte ville amma mer, hon fick gröt till frukost, jag försökte vid flera tilfällen efter det amma men icke, hon skakade på huvudet och knep ihop munnen som i protest. Hon väntade till lunch med att äta, fast mat då. Och hela min värld vändes lite upp och ner, som vi kämpat och till vilken nytta? hon var inte nöjd och jag var inte nöjd och så tog det slut när det började bli bra. Tankar som gjorde jag verkligen rätt med att kämpa så, varför gjorde jag inte livet enklare för min egen del och testade om ersättning eller flaskmatning med bröstmjölk var något för oss?

den här amningsprotesten varade bara i 2-3 veckor sedan kom hon och snuttade lite då och då igen, i början kändes det fel, jag kan ju inte ge henne bröstet efter att vi slutat. Sedan tänkte ja efter igen, nä de var ju Freja som slutat, jag ville ju fortsätta och nu vill hon börja igen och jag är ju den som gärna lyssnar till mitt barns behov och önskningar och försöker upfylla dem. Och idag kan jag stolt säga att denna amningskamp var värld att göra, idag har vi så mysiga amnings stunder även fast det inte är så ofta kanske varranan var tredje dag ( det kanske gör att man passar på att njuta och mysa mer)

Jag vet inte riktigt vad jag vill få fram av denna historia, men dela med mig, få någon att känna att den inte är ensam, ge någon en kick så den vågar kämpa på

Freja några timmar gammal, tar sina första mjölkdroppar

Jag satt igårkväll och planerade vad jag ville göra denna dag, blev endel men igår kändes det inte som så många planer och projekt men det visar sig att man inte hinner

• storstäda hela huset med putsning av speglar och torkning av golv och rubbet
• Träffa föräldrargruppen över en fika och massor av bus
• baka bröd
• koka saft
• måla köksluckor

har säkert glömt något, ja som de vanliga husliga bestyren som att laga frukost, mellanmål, lunch och middag

Jag har köksluckorna kvar att måla, brödet står i ugnen och saften är på avsvalning och det lucktar gott och fräscht av de nyskurade golven. Tror luckorna får bli ett av morgondagens projekt, vill njuta av en bit hemmabakat ljumet bröd med smör och ost + en kopp thé.

Efter fem dagar liggandes i en sjukhussäng med värkar och massor av fostervatten som forsade ur mig så fick jag upp min dotter på magen, 6 veckor förtidigt. Att höra detta lilla knyte ta sitt första kippande andetag följt av ett ynkligt skrikande var underbart, hon skulle få vara kvar hos mig, ingen skulle ta henne i från mig och skynda iväg för att rädda våran dottern. Och vid mitt bröst eller pappans bröst låg hon i två veckor dygnet runt, Vi vårdade henne med kängurumetoden ( för att hålla värmen och vara trygg)

   Kängruvård hos pappa, bilden är tagen medans jag provar om inte dottern kan ha strl 50 på sig

Sedan kom vi hem och fick helt plötsligt lägga henne ifrån oss, kändes helt fel och jätte konstigt för mig. Jag hade ju ingen kontroll när hon låg i vagnen. Var hon för varm? för kall? Andas hon? osv... Senare när hon faktiskt årkade säga ifrån visade det sig att inte hon heller tyckte det var kul att ligga i en korg med hjul där hon inte kunde se mamma/pappa. Tog inte lång tid innan jag lånade en baby björn av min syster och Freja var nöjd hela vägen hem, hon var så nöjd att jag tog en omväg och en extrasväng med min sovande dotter där jag helst av allt ville ha henne, så nära som möjligt, en underbar känsla vill jag lova.

Babybjörn, starten för vårat sjalbärande

När vi kom hem började mitt sökande, jag viste att selen inte var otimal, och jag ville ha det bästa, jag hittade många alternativ och lärde mig så mycket om att bära barn. Beställde en trikåsjal och första kvällen jag lärt mig knyta och kunde stoppa ner min lilla flicka var magisk, så enkelt, så lätt, magisk helt enkelt, det måste varit magiskt för sekunden senare somnade Freja så gott och sov hela natten

Första kvällen i trikåsjal

Efter detta möte med sjalen blev jag helt såld, det fanns något för oss, något som både jag och min dotter älskade. Kunskapen och erfarenheten växte och sjalarna blev fler och fler och jag blev gladare och gladare

Ett annat ämne man lätt hakar in på är Nära föräldrarskap (attachment parenting) och det var som de satt ord på vem jag är och vill ha det. Riktigt skönt, det fanns fler som jag, självklart fanns det fler som jag men det är inte så ofta man stöter på dem, oftast har folk bara förutfattade meningar om mitt sjalbärande eller höjer på ena eller båda ögonbrynen när jag berättar att vi inte har någon vagn eller att dottern fick sova där hon ville sova på min mage. Någon undrade varför jag inte la dottern i sin egna säng och var bestämd med att hon skulle sova där, att hon lär sig snart och det är så skönt att få sova utan en bebis bredvid. Jag tror inte hon än idag förstår eller tror mina ord om att det är såhär jag vill ha det, jag har låtit henne sova i sin egna säng vid några tilfällen då de funkat och då tar det 2 timmar innan jag kan somna själv. Jag vill ha alla jag älskar tätt,tätt intill mig då är livet på topp

Mys med en av mina älsklingar!

Jag blir lite smått galen, varje gång man ska göra något lisnabbt och enkelt så blir det till ett heltidsprojekt där datorn detsutom bestämt sig för att dumma sig och dra ut på skiten liiite till.

Ringde till vårat försäkringsbolag tidigare idag för att fråga varför vårat ärende drar ut så mycket på tiden och så var det lite frågor kring ROT-avdraget hur det fungerar med detta ärendet. Ja för det första kunde han inte hitta skaderaporten jag skickat i ett mejl tidigare i våras, sedan tog det ett tag innan jag hittade alla dokument jag behövde för att skicka iväg mejlet en gång till och ja nu när jag sitter och är nästan klar med allt så hänger sig sidan. Blir så trött på att ingenting ska fungera ordentligt

Ett djupt andetag, älsklingen kom hem med mat från max så nu ska jag njuta av något jag sällan sällan njuter av, en hamburgare kan ju inte bli fel just nu:)

Passar väll på att posta ett inlägg till medans skrutten fortfarande sover, Drog iväg till lekplatsen efter mellis så Tobias skulle få sovmorgon. Den ligger bara ett stenkast ifrån oss så jag vet inte varför vi nästan aldrig är där, vi hamnar alltid på någon annan, kul hade vi i alla fall!