Freja har varit så otroligt intresserad av att försöka äta själv, förut har hon fått gegga med maten efter att hon fått i sig nästan allt men inte lyckats få i sig något själv då. Ibland vill hon att jag ska ösa upp mat på hennes sked för att hon sedan ska få ta över och föra skeden till munnen. Men dagens mellanmål åt hon helt själv, ingen hjälp alls fick hon och idag gick det superbra. Lite kladd får man räkna med, skedarna blir ju överfulla med mat och överskottet hamnar runt munnen eller i knät, och att det går lite snabbare att använda fingrarna det är ju ingen nyhet det heller. Men det är ju så det ska vara, barn måste ju få testa och kladda för att lära:) Men nästa gång kör vi nog på haklapp:)

Ja, trots Frejas förkylning så fick vi en toppendag hemma hos mina föräldrar. bus och lek med Frejas kussiner, sill lunch, Freja skulle prompt stoppa i sig varenda tillit som låg på hennes tallrik fast man på långa vägar kunde se hur äckligt hon tyckte det var. Så är det med ett matglatt barn;-) Men jag sitter fortfarande och funderar över denna sockerhysteri, bara för att barnen passerat ett och de fåtta smaka sötsaker ibland ska de genast få en egen tallrik vid fikabordet och min systerson med div allergier på 17 månader får piggelin varje gång vi fikar. Jag tycker inte det är ok, för min egen del då, att barn ska proppad fulla med socker. Ibland tror jag min syster är lite less på mina åsikter för det känns som hon säger och gör saker bara för att protestera mot mig och se vad jag säger. Tyvärr är det barnen som blir lidande, eller ja vi med det blir ganska livat när en bebis fått i sig en hel piggelin och en treåring två bitar tårta med saft/ läsk till. Socker är ok för mig i måttliga mängder, min dotter får smaka lite från min normalstora bit vad det nu är och vist kan hon protestera och vilja ha mer men där har jag satt gränsen och då är det de som gäller

Freja är sjuk, det låter som hon knappt får luft mellan allt rossel och snörvlande, det betyder att det blir extra tidiga morgnar här hemma. Efter lite bricanyl, alvedon och nässpray så låter allt mycket bättre och hon springer omkring och busar och leker mellan snuttningarna på tutten, för ja när hon inte äter fast mat ska hon småamma hela dagarna, jag som nästan trott att amningen är historia för vår del men tydligen inte och inte mig emot för bröstmjölk är bra och vho rekomenderar ju delamning i 2 år;) och jag kommer fortsätta tills Freja inte vill mer

Sitter och dricker min andra kopp kaffe och fick precis en blöt och mysig puss av lillskruttan, lycka! nu ska vi kolla färdigt på rasmus på luffen

Freja för ett år sedan, det har hänt lite sedan dess;)

precis varit och firat lite midsommar hemma hos mor och far, med mina systrar deras barn och lite vänner till familjen. Trevligt att träffa alla över en god middag mindre trevligt är det jag tänkte ta upp nu.

Till att börja med ska ni få lite bakomliggande fakta. Vi är två unga föräldrar till en dotter på idag 14 månader hon föddes 6 veckor förtidigt och har sedan den dagen suttit fast vid min sida. Hon är helt enkelt inget barn som har velat leka eller ligga på golvet, sitta i babysitter eller åka barnvagn, inte heller bil har varit kul att åka, hon har sovit på min mage tills hon var 8-10 månader och sover fortfarande i vår säng tätt,tätt intill mig och ja för min del är det så det är, ingen big deal. Min dotter älskar mig och vill vara med mig hela tiden. Men andra har nog väldigt svårt att förstå eller tycka det är okej att det ser ut så för ofta ska de försöka locka över hennne till sig när jag ska göra saker som att förbereda hennes mat eller fixa med något annat, trots mina förklaringar om att det är lungt hon vill inte endå ska de envisas med att hjälpa till på ett eller annat sätt, jättesnällt tänkt men jag blir bara stressad och irriterad av det, HON VILL INTE!, hon säger klart och tydligt till att hon inte vill och endå ska de envisas.

Idag var droppen för min del, jag vet att min syster inte har samma "tänk" som jag har och det är helt okej för mig  men någonstans kan man endå tycka att hon borde veta hur jag vill ha det. Men tydligen inte när hon kommer med kommentarer som "men du kan väll stoppa in henne i bilen i alla fall? det är ju inte så långt hem till er" nej jag vet inte hur många gånger jag ska behöva svara på den frågan, nej jag vill inte att min dotter ska behöva skrika tills hon kräks och knappt får luft, jag vill inte göra något mot henne när jag vet vad som funkar och vad hon vill, hon vill att jag sjalar in henne och går med henne hem, det spelar ingen roll om regnet pissar ner jag går med henne i alla fall för jag vet att det är det hon vill punkt slut.

Vad vill jag ha sagt? jag vet inte behövde väll mest skriva av mig lite eftersom jag är så rosenrasande och uppe i varv av att gång på gång försöka förklara något som endå inte verkar fastna.

Jag tycker inget barn ska behöva skrika, speciellt inte om man vet vad som är felet. skriker gör dem för att tala om att något är fel, och vill ha hjälp inget annat.

Nu sitter jag ute på balkongen och njuter till ljudet av fågelkvitter, luften är frisk och fuktig och ja, att skriva av sig lite har nog gjort underverk på mitt humör det med! I morgon är en ny dag!