Öppna förskolan på förmiddagen, hem och vila, städa lite, musik på hög nivå och dansuppvisning av sötaste Freja, börjat förbereda maten, känner mig som en död sill och satt och längtade till 4 och att mannen ska ramla innanför dörren så fredagsmyset kunde börja på riktigt. Istället får jag ett sms " oj, glömde vi är bjudna på middag idag!!"r inte alls sugen på att vara trevlig och träffa svärmor och svärfar, inte för att jag inte gillar dem för det gör jag men svärmor ( eller alla som står oss nära) har en förmåga att försöka ta över ansvaret för Freja och tala om vad man får och inte får göra vilket jag idag inte årkar med, vet att om jag öppnar munnen kommer det slinka ut något mindre trevligt och behåller jag det för mig själv så är kvällen förstörd för min del. Får ställa mig i duschen och öva på alla snälla ord jag kan så kanske jag blir lite positiv inför middagen! Haha

Nä att uppfostra Freja är enbart min och frejas pappas uppgift jag förstår inte varför andra har så svårt att förstå och acceptera det? För mig blir det som en tyst pik om att vi fostrar henne dåligt även fast jag kanske egentligen vet att det är av ren välvilja folk gör det, för att de tror att man inte årkar och vill hjälpa till, kanske är därför jag har så svårt att säga till när jag tycker de fär för långt

Jaja, ikväll ska jag visa er vilka fina tavlor gjort