Idag är det dax, första Amanda samtalet ( aurorasamtal som det även heter) prata om graviditeten och rädslan att inte bli tagen på allvar, rädslan att få tidigt igen och rädslan att även denna gång få ett hjärtsjukt barn. Hoppas det är lika givande som jag tror och hoppas.

Gårdagen började så bra, humöret var på topp och jag kände mig sy lycklig och glad och var inte det minsta nervös för någonting. Tills jag under promenaden började tänka varför det helt plötsligt har vänt bara sådär, dumt nog. Kom fram till att jag vist mår dåligt, fruktansvärt dåligt, så dåligt att jag lagt locket på alla negativa och jobbiga känslor och låtsas må bra för att inte bli tokig. Räkningen som bostadsrättsvärden kom och viftade med i torsdags och hävdade att de var vi som skulle betala var droppen som fick bägaren att rinna över. Så nonchalant och ohyffsat att sätta sig i vårat kök och tala om att vi helt plötsligt ska betala för vattenskadan, vid en närmare blick på fakturan hade vi 3 dagar på oss att få fram 36000 och mannen säger " har ni inga vänner eller bekantanta som kan hjälpa er" jo men vist vem har inte 36000 att låna ut bara sådär. Sedan avslutade han med att han skulle komma förbi dagen efter när han vet mer, tror ni han gjorde det? Nä såklart inte. Så här sitter vi med en räkning vi inte skulle betala med delar vi inte begriper oss på vart pengarna gått till, bla en räkning från en målarfirma kan för mitt liv inte komma på vart de har målat då pappa både spacklade och målade taket i alla rum. Sedan är de fler saker vi inte förstår oss på men är så krångligt att förstå sig på och ännu krångligare att förklara så låter bli.

Jaja, hoppas denna dagen blir bra, så bra som det går i alla fall.